Fan vad tiden drog iväg där på slutet. Jag gick och ojade mig över att bebis aldrig ville komma ut och även fast jag gick 6 dagar över tiden så kom den. Hon. Iris.
Och nu är Iris 4 månader och jag vet inte alls vart tiden tagit vägen.
Det var ju nyss vi fick se henne för första gången, hålla i henne och skoja om hennes hårväxt(den där kalufsen kan hon inte ha ärvt av sin far, höhö)och hennes kinder som definitivt var och fortfarande är ett arv från mig.
Svårt att tänka sig att hon faktiskt har varit så liten som hon var när vi kom hem med henne från BB. Så liten och ömtålig. Vi vågade knappt ta i henne för vi trodde att hon skulle gå sönder. Nu har hon växt på sig och sitter glatt med oss i egen stol vid matbordet. Hon skrattar, pratar(hon säger faktiskt saker. Det är bara ingen som förstår exakt VAD), äter riktig bebismat och vilken dag som helst börjar hon krypa. Om jag får bestämma.
Inlagd av missaw januari 11, 2010 kl. 10:13 f m
Nä men, sötast köttbullen har fått komma med i bloggen.. det var ju på tiden
Inlagd av Miss Decadent januari 11, 2010 kl. 1:09 e m
Haha, ja.. Ibland är man lite trögstartad.